Hur går man vidare här i från?
Kommer vi komma vidare eller är det detta som var meningen med allt?
Jag vet ärligt inte om jag orkar släppa in mer, orkar låta mig själv ge mer eller om jag faktiskt orkar med att evt hamna i samma skit som jag gjort allt för många gånger innan.
Jag vet att man ska tänka positivt, och tro mig, hade jag inte gjort det hade jag antaligen aldrig ens påbörjat detta.
Jag litar för första gången på min magkänsla, tänker bort allt vad alla andra tycker och tänker och bara kör på för att jag faktiskt mår bra av det.
Jag vågar visa känslor och saker jag inte gjort på flera år, och det är väl då det är rätt?
Ändå är rädslan återigen tillbaka och klumpen i magen äter upp mig in i från.
Ska jag fortsätta köra eller är det nu jag ska dra mig ur som jag alltid gör?
För när någon människa får en att må så jäkla bra.. när man känner sig så sjukt trygg när den är nära en & när man ler bara av tanken av den. då borde man väl inte fega ur?

Men jag hörde dina ord.. & jag vet vad dom sa.. att det var en lek. Du tror jag inte hörde, men jag förstår mer än vad du tror..

& jag är trött på lekar.. oseriösa människor .. så låt mig isåfall bara va.. lämna.

så återigen ser jag det framför mig.. leendet, skrattet.. känslan när du håller om mig.
Jag är så förvirrad, så lycklig.. så rädd!

~~ Hanna



Jag älskar er tjejer!