Idag är en sån här riktigt LOVE night för mig.
Jag lyssnar massa kärleksmusik & har tändt upp massa ljus & bara ligger här och tänker.
Det är så sjukt mycket i mitt huvud nu, eller ja som det nästan alltid är.. men känslan i min mage är jobbig och ja, detta med "kärlek", jag vet inte om jag orkar. för det går aldrig vägen.
Jag orkar inte ge delar av mig för att sedan bara få en påse med skit.. då skiter jag hellre i allt & bara går vidare..

Ibland önskar jag bara att vissa människor kunde läsa mina tankar så jag kunde slippa behöva berätta själv.
Tanken på att jag skulle säga till dig hur allting låg till får mig att få andnöd och magkramp.
Jag vet ju ändå vad jag får tillbaka? Hur vet jag det? För jag vet det.. jag vet att jag inte är din typ.. du har ALDRIG visat några som helst steg framåt för det.. & hur hamnade jag här?
Från ingenting.. du var bara någon vanlig människa.. till att få mig knäsvag och få tunghäfta?
Det är chockande.. & jag vet inte hur jag ska handskas med själva siutationen.. allting vore lättare om du egenlitgen aldrig kommit in i "mitt liv" men.. det finns ju en mening med det?
Men är meningen återigen att jag ska bli av med ytterligare lite av mig själv, mitt självförtroende & hjärta?
Jag anser mig själv patetiskt som skriver detta.. men just nu är jag bara i ett MÅSTE att bara bli av med massa tankar.
& snälla.. klaga inte. läs inte då förhelvete.

Om det får kallas att man har någon " typ " av kille så är du nog egenlitgen inte alls min " typ ".
Har insett att man har nog ingen speciell typ.. man har bara vissa " typer " man anser vara mer attraherande.
Och dina ögon gör mig nervös.. det kanske inte alls har med känslor att göra egenlitgen, det kanske bara är nått annat, men vad!?! Haha.. palla!

Jag önskar jag kunde riva mina murar, våga lite mer i livet.. våga offra för att kanske en dag vinna?
För vad har man att förlora?
Jag behöver lite mer av den biten i mig själv.. men istället gör jag som alltid.. flyr.. blir iskall & låtsas som ingenting när egenlitgen delar av mig bara SKRIKER att visa visa visa.. jag strider i mot alla känslor som finns!

Tänk om du visste.. vad hade hänt? Tänk om du bara visade något.. tänk om du hade känt samma sak.
Vad hade hänt då?

Jag anser alltid att man ska visa sina känslor.. uppmanar alltid mina vänner till det. Men jag gör det inte själv?
Jag är en märklig människa må jag säga..
HANNA, man måste våga för att vinna. & tro mig, jag önskar jag hade vågat mer här i livet!

Din rööööst!

En låt text som passa jävligt bra in:

"

I get lost in your eyes
And I feel my spirits rise
And soar like the wind..
Is it love that I am in?

I get weak in a glance
Isn't this what's called romance?
And now I know
'Cause when I'm lost I can let go

I don't mind not knowing what I'm heading for
You can take me to the sky...
It's like being lost in heaven
When I'm lost in your eyes "

Nää, skitsamma!

~~ Hanna