I kväll spenderades kvällen med massa bra människor på Olearys där matchen mellan
Arsenal - Barca spelade.. tyvärr vann arsenal men , bättre lycka nästa gång! :)

Gick vidare till en pub där det var livespelning.. och han spelade Free falling, blir man inte kär då eller?
Så gav han mig en blick.. hans blick gav mig ingenting.. men blicken sa mig något.
Jag vet inte om den sa.. ge upp eller kämpa?
Jag är liiiiivrädd, men ändå följer jag hjärtat och magkänslan.. jag orkar inte bry mig om tycken och andras åsiker.
Jag älskar denna känslan.. jag älskar att jag blir hyper nervös & jag älskar tanken av.. jaa.. dig!
Det är bara något konstigt.. och jag vet inte vad, jag får leva en dag i taget och bara njuta av tiden jag inte är där jag varit senaste 3 åren.. där jag aldrig vill vara igen!

Ibland är jag glad för denna satans bloggen, bara skriva av sig lite känslor och sen lägga allt åt sidan!
Fler borde testa. SKiter fullständigt i om någon läser allvarligt talat!
Jag skiter i kommentarer om att det är fjantigt, att man inte borde lämna ut sig.. SO!?
Ingen behöver läsa det.. jag älskar att gå tillbaka åren jag haft den och läsa om allt bra och dåligt.
Som en dagbok :) underbart! bara att jag slipper använda pennan och att folk kan läsa den, YAYA.

Nu ska jag sova! för jag ska jobba i morgon..
Mamma kommer på lördag, ska bli skönt att ha henne här.. bara få lite kärlek från sin mamma är underbart.
Jag saknar Pappa & hugo galet mycket..
Önskar jag hade min lilla hugge här som somnade på min arm.. är rädd VARJE dag att förlora honom.
Mitt liv.. som en lillebror.

Godnatt!

~~ Hanna