Ligger här i mörkret och ser knappt vad jag själv skriver..
Jag försöker knappra så tyst som möjligt för att inte väcka de andra, så många att ta hänsyn till.
Vill, men kan inte sova.. alldeles för mycket tankar & sen är jag faktiskt inte trött.
Kvällen ägnades till att klippa malin, städa lägenheten, färga bryn & fransar samt duscha och bädda rent, så jag har det ganska gött här i sängen, luktar nytvättat.

Idag har varit en sån där dag då jag verkligen inte varit mig själv. Jag har känt mig ledsen och på något sätt ensam även om jag har 9 personer runt omkring mig dagligen, det är ganska sjukt.
Tankar och funderingar spökar i min skalle och jag försöker känna magkänslan i massa frågor, men jag får inget svar? eller vägrar jag inse svaret och låtsas som jag inte hör och ser? Nej jag vet inte..
Mår jag bra? jag försöker känna efter.. det är dag till dag, egenlitgen timme för timme.
Ibland kan man visa utåt att man är världens starkaste och gladaste fast inuti gråter man ibland.
Jag har nog aldrig längtat så här mycket efter att bara få ligga hemma i backabo och bara vara med mamma&pappa.. bara få vara i deras närhet och aldrig mer åka därifrån, börjar jag bli rädd för att bli vuxen?
Jag tror jag har lite åldersnoja, och då är jag bara 22 år gammal, kan låta sjukt.. men väldigt sant.
Tankarna går varje dag i mitt huvud.. kommer jag hitta någon? Barn? framtid? stad? vad vill jag?
Pojkvän finner jag säkert till slut.. men oorh, när? Jag behöver någon i mitt liv, någon att bara dela vardagen med på ett annat sätt än vad tjejkompisar gör, jag älskar er, men ni uppfyller ju inte allt man behöver, vänskap är vänskap kärlek till en kille är en annan sak.

Jag har alltid sagt att när jag är 25 ska jag bli mamma.. detta kommer ju aldrig hända har jag insett.. det är ju ganska bra att ha någon innan man är ju 25 liksom?

Pratade med en människa innan som varit en stor del i mitt liv, och vi sa det.. hade mitt liv fortsatt som det var för 3 år sedan hade jag antaligen varit gravid vid det här laget.. kanske redan fött?
Det är otäckt hur annorlunda ens liv kan bli mot vad man trott och hoppats.. nu är jag glad för mitt liv idag, jag har blivit en helt annan människa än då, och bara positvt. Så tack :). ur det hemska kom något bra, eller hur?
Du vet att du är en fantastisk människa och att jag bryr mig otroligt.. alltid en plats i mitt hjärta!

Blev väldigt sentimentalt här märkte jag.. men klockan 20 i 3 helt ensam med alla tankar kan det inte bli annorlunda.

Önskar att en viss vän bara var här nu och höll min hand och sa att allt kommer bli bra..
Jag saknar dig & önskar jag kunde finnas mer för dig än vad jag kunnat. Men vi löser det i hop..<3

Nu måste även jag sova.. jobbet kallar i morgon.
& i morgon är en ny dag & förhoppningsvis bättre.

~~ Hanna


I remember you..