Ligger här i sängen i Backabo & bara tänker..

När jag åkte hem från emmaboda efter tågresan från Götet... så kom låten som bra är SÅ du för mig. I samma sekund när alla minnen spelas upp & klumpen i magen kommer inser jag att jag är där du bodde DÅ.. med bussen.. varför blir det alltid såna saker?
Varför blir det alltid massa som gör att tankarna alltid kommer tillbaka till dig?
Jag hatar det.. så in i helvete. Jag vill inte & orkar inte längre.

I övrigt blir jag glad av tanken av dig.. lycklig när du skriver & livrädd när du inte skriver.
Jag hatar känslan av att inte veta..
Du sa det jag behövde höra, men ändå blir jag osäker & rädd.. ORKA DETTA!
Kan du inte bara skriva sms:et så jag blir lugn, jag vet att jag inte är den ända, men man kan väl få önska att man kan bli så småningom?

Ursäkta röran.. mina känslor bygger om. eller nått!
Var tvungen att få ur mig lite.

Säger även GRATTIS till mamma.. måste sova nu då vi snart ska upp och fira henne med massa paket & frukost på sängen!

Natti..

~~ Hanna